I helgen har vi varit på clinic med Conny Nilsson. Mitt första mål med Heaven är ju som sagt att få ner långbenen och springhuvet på jorden! Vi fick rida på mycket små volter, hela tiden på lång tygel, använda mycket ben för att få henne att använda baken och ryggen. Då vi fått ner farten på volterna red vi mer raka spår fortfarande på lång tygel och med handen på manken, för att få henne att hitta balansen. Jag blev faktiskt lite förvånad då hon vinglade hit och dit. Även här använde vi oss av volterna då hon ville dra upp tempot, aldrig hålla henne fick jag lära mig, bara leda åt sidan och få henne att använda bakdelen. Som avslutning kunde jag använda MYCKET skänkel stillastående, och hon höjde bara ryggen. Utan tygel! En annan cool grej var då vi skulle rida hem, hon var så lugn så vi galopperade halva vägen. Ingen galopp sen i våras! I vanliga fall skulle hon ha skuttat och frustat hela vägen hem, vilket hon försökte först. Ledde bara in henne ett varv på volten vi tränat på, sen släpade hon hovarna hela vägen hem.

Imorgon är det kurs :) Wihooo så kul! Och då får jag premiärrida nya sadeln. Hoppas jag sköter mig imorgon, Heaven är nog inga problem jag är mer orolig över mig själv .. :-/ skogsmänniskan som har en helt egen påhittad ridstil.

Idag var jag och Börje ut på en fantastisk ridtur i soliga höstskogen, med kaffepaus i solviks raststuga :) Börje och Lana funkar super ihop, så nu får dom se fram emot många roliga stunder tillsammans! Zid följde också med och han kunde nästan acceptera att Lana gick före Heaven på stigen! För ni som inte vet så är Zid min border collie som tycker sig ha stora problem med ordningen på flocken om inte Heaven går först i ledet :) Och som grädde på moset var Heaven oförskämt pigg och nästan lite busig, och hon frustade och nös då vi red över en stor lägda för där ville hon dundra fram minsann! Slutsatsen blir att vi kommer nog kunna rida kurs i helgen ändå, men vi ska ta det väldigt lugnt :) Lyckligast i världen som har den mest personliga och ärligaste hästen man kan tänka sig! <3

Sår-update! Nu går det inte längre riva upp såret och spola ur det inifrån, så jag hoppas hoppas att det läker bra och att svullnaden går ner! Imorgon ska vi gå ut på en lugn promenad så hon får röra på långbenen :)

Heaven är sig inte lik efter hon skadade sig. Nu när hovslagaren var här så ville hon inte stå stilla en sekund. Hon som brukar stå som ett ljus. Och för att inte tala om lastningen.. Som jag längtar tills allt det här är över, med skador och oroliga hästar.

Nu har jag hittat en lösning på problemet "omöjligt att sätta päls då man måste bära täcke med helhals för att flugorna och skalbaggarna inte ska äta upp såret" =) Hoppas att det funkar och att det fortfarande sitter kvar idag så hon får vara lite mer "naken". Såret ser för taskigt ut det rinner tjock var och blod och runtom ser det ut som en stenhård tennisboll. Hon ska tydligen inte ha mer smärtstillande och inte mer antibiotika men jag ska spola ur det varje dag med en spruta och hoppas att det börjar läka snart. Thats it! Hovslagaren kommer om en timma och då ska vi prova nya porten, tanken slog mig just att Lana inte vart in där en endaste gång!

Äntligen har vi fått kolla upp såret. Vad vi fick veta var att inget satt kvar i hålet, men vad ingen vet är hur det uppstod. Sak samma nu, huvudsaken är att hon får sina mediciner och att det läker fint inifrån :) Den här veckan har varit allt annat än rolig, minimalt med sömn, vakande hos skadad häst och det värsta av allt, oron som ständigt gnagt och hjärnan gått på högvarv om vad som kan ha hänt och vad som kommer att hända, hur Heaven egentligen mår och hur hon kommer att återhämta sig. Snacka om att bli chockad, då vetertinären säger att ens häst kanha fått en smäll på halskotpelaren och kanske aldrig blir återställd, varav stapplandet första två dagarna. Tack till alla andar som ger en önskningar, för att det inte var så, och för att det som gjorde Heavens sår inte träffade en centimeter upp, en centimeter åt höger, eller en centimeter ner. Tack för att det tur i oturen tog där det tog!

Heaven efter dagens röntgenplåtningar, ultraljud och dränering. Lite trött tjej.

Så här fint ser det ut idag, mindre svullet och kliniskt rent! Men fortfarande nästan en decimeter djupt..

Lana var räddare i nöden då Heaven minsann inte tänkte åka till doktorn! Tack Lana <3