Äntligen har vi fått kolla upp såret. Vad vi fick veta var att inget satt kvar i hålet, men vad ingen vet är hur det uppstod. Sak samma nu, huvudsaken är att hon får sina mediciner och att det läker fint inifrån :) Den här veckan har varit allt annat än rolig, minimalt med sömn, vakande hos skadad häst och det värsta av allt, oron som ständigt gnagt och hjärnan gått på högvarv om vad som kan ha hänt och vad som kommer att hända, hur Heaven egentligen mår och hur hon kommer att återhämta sig. Snacka om att bli chockad, då vetertinären säger att ens häst kanha fått en smäll på halskotpelaren och kanske aldrig blir återställd, varav stapplandet första två dagarna. Tack till alla andar som ger en önskningar, för att det inte var så, och för att det som gjorde Heavens sår inte träffade en centimeter upp, en centimeter åt höger, eller en centimeter ner. Tack för att det tur i oturen tog där det tog!

Heaven efter dagens röntgenplåtningar, ultraljud och dränering. Lite trött tjej.

Så här fint ser det ut idag, mindre svullet och kliniskt rent! Men fortfarande nästan en decimeter djupt..

Lana var räddare i nöden då Heaven minsann inte tänkte åka till doktorn! Tack Lana <3